‘‘Det finns inget alternativ till dialog’’

Almedalen handlar till stor del om dialog; om att dela erfarenheter, kunskaper och åsikter. Dagen åskådliggjorde detta på skilda sätt. Jag spenderade dagen med seminarier som på ett eller annat sätt anknöt till Mellanöstern. Bla en panel anordnat av Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet på temat Utvecklingen i Mellanöstern som diskuterade regionens pågående och aktuella krishärdar samt vad som eventuellt kan leda till nya oroligheter och instabiliteter. Paneldeltagarna (Björn Brenner, forskare vid Försvarshögskolan; Bitte Hammargren, journalist, programansvarig för Mellanöstern och Nordafrika vid Utrikespolitiska institutet samt Leif Stenberg, professor i islamiska studier vid Lunds universitet och för närvarande föreståndare för the Institute for the Study of Muslim Civilsations vid Aga Khan University, London) pekade alla på vikten av utbildning och högre utbildningsinsatser för Mellanösterns unga befolkning. Värt att notera är att den arabiska våren och rörelserna för demokratisering och mänskliga rättigheter i arabvärlden till stor del bars av unga människor. Som del av de repressiva regimernas reaktion mot detta har vi sett ökade inslag av att kontrollera utbildningen och att då göra det i religiösa termer. Deltagarna hade lite olika förhållningssätt kring huruvida detta är att ses som ett religiöst inslag, eller en del av repressiva regimers sätt att kontrollera befolkningen eller som en del i en global auktoritär och neo-nationalistisk tendens. Vidare pekade de på andra tendenser; etablerandet av högkvalitativa och relativt öppna  lärosäten som klättrar på internationella rankinglistor såsom KAUST i Saudiarabien. Risken är dock att dessa initiativ förblir öar av öppenhet som inte tillåts påverka samhället i övrigt.

Ännu ett högintressant inslag var diskussionen om Conflicts to watch 2017 mellan Robert Malley, fd rådgivare till såväl Clinton som Obama-administrationerna och för närvarande viceordförande för policygrupperingen vid International Crisis Group  och Mimmi Söderberg Kovacs, chef för Folke Bernadotte Akademins forskningsverksamhet. Robert Malley började med att uttrycka sin förtjusning över den stora ‘‘demokratiska fest’’ som Almedalen utgör och menade att om något liknande existerade i USA så kanske valresultatet inte blivit som det blivit.

Malley filosoferade vidare en del över frågan över vilka aktörer i krig, konflikter som det går att diskutera med och vilka inte. Hans övergripande princip är att alla måste inkluderas, men att gränser måste sättas. För the International Crisis Group går gränsen för diskussion och samtal vid rörelser som al-Quaida och Da’esh, med ett nihilistiskt och primärt destruktivt ideologiskt budskap. Samtidigt påminde han om att alla sådana förhållningssätt är i någon mån preliminära. USA vägrade länge prata med rebellgrupperingar i Irak, men kom småningom att inte bara förhandla med dem utan kooptera dem. Han funderade också kring huruvida vi egentligen spenderar för mycket tid och energi på dylika våldsverkare. Genom det kanske vi bara hjälper dem att stärka sin position.

Mimmi Söderberg Kovacs påpekade att även om dessa organisationer uttrycker sina motiv i religiösa termer, är det mycket sällan religiösa anspråk egentligen ligger på förhandlingsbordet. Istället rör det sig om olika typer av missnöjen. Söderberg Kovacs pekade också på att den generella och långsiktiga tendensen egentligen är att världen blir mindre konfliktfylld. Syrien-kriget och Da’esh framfart förändrar bilden de senare åren, men det är för tidigt att säga att det skulle utgöra en trend. Vidare framhöll hon det faktum att krig och konflikter är fragmenterade och att när internationella aktörer agerar och blir stridande parter, när konflikter internationaliseras, tenderar det att göra konflikterna än mer segdragna och svårlösta. Syrien utgör, menade båda, en sorts mikrokosmos för dessa tendenser; fragmentering, flera olika grupperingar med olika agendor; internationalisering i form av ‘‘war by proxies’’ och geopolitiska intressen av en mångfald av internationella aktörer. Jag skrev en lärobok på detta tema en gång, dvs nya sorters krig, 2002, inspirerad av Mary Kaldors  New and Old Wars, utgiven första gången 1999. Det rör sig således inte egentligen om nya fenomen, utan denna trend har varat i ett par decennier. Vad jag saknade i diskussionen var hur att hantera inte bara rörelser med problematiska agendor såsom Da’esh, utan regimer såsom Syriens Assad. Här hade jag önskat mer av reflektion men fick inte tillfälle att ställa frågan.

Avslutningsvis ett seminarium om The Myth of the Muslim Threat. Också här sades mycket klokt. Bland konstaterade Zahra Langi, representant för Libya Women for Peace, att aldrig hade hon trott att på en ö i Skandinavien skulle en exotisk och dyr krydda som saffran med Iran som främsta ursprungsland vara inkluderat i en nationalrätt som den gotländska saffranspannkakan. Så är det! Allt är blandning, allt är hybrid! Och som en av paneldeltagarna sade: Det finns inget alternativ till dialog.

Dock börjar de mörka krafterna dra in över Almedalen; Nordiska motståndsrörelsen är på intågande och en skoprotest utgör en viktig deklaration över vad nazismen egentligen innebär. 

Referenser:

Kardor, Mary, 1999, New and Old Wars, Polity Press, senaste utgåvan 2013.

Lindholm Schulz, Helena, 2002, Vår tids krig, Lund: Studentlitteratur.