Sommarklimat och klimatsommar

Semestrarna börjar lida mot sitt slut; så ock min. Dröjande återvänder vi till invanda arbetsrutiner och som alltid ägnar vi oss en del åt att diskutera vädret så där i början av höstens arbetsveckor. Och den svenska sommaren var väl ingen absolut höjdare i termer av värme; högtryck; långa, ljumma kvällar eller badtemperaturer i Västerhavet. Juli rapporteras ha varit kallare än på länge. 

Samtidigt har de dramatiska klimatrapporterna duggat tätt sommaren 2017. I delar av södra Europa där värmeböljan Lucifer härjar med döda människor och skogsbränder i sina spår når temperaturerna rekordnivåer. I Kroatien på min egen semester berättade den svedda skogen om brändernas framfart. Och nya forskningsrapporter vittnar om prognoser om dödlig hetta i Europa inom ett antal decennier. Så här i semestertider kan en fundera över hur detta kommer att påverka våra resemönster? Kanske tvingar klimatförändringarna fram förändrad turism i efterhand. Dvs den nödvändiga förändringen som redan skulle ha behövt äga rum för länge sedan, sker först när vi själva omöjliggjort resandet. Det är helt enkelt inte behagligt med en solsemester där temperaturerna når över 40.

Naturligtvis är detta kanske det minsta problemet, även om minskad turism riskerar att få medföljande negativa ekonomiska konsekvenser för turistnationer.

Långt värre är effekterna för hälsa, möjligheter till jordbruk, livsmedelsförsörjning, vattenförsörjning; helt enkelt möjligheten till liv. Tidigare studier har visat att klimatförändringarna kan innebära värmeböljor i vissa delar av Mellanöstern, såsom Gulf-området, men också Levanten och Nordafrika  på nivåer som helt enkelt är bortom människans förmåga att klara av. Det kommer att vara omöjligt under vissa perioder att överhuvudtaget vistas utomhus. Det rapporteras om mycket svåra villkor för de migrantarbetare som bygger den nya stadion inför Världscupen i fotboll 2022 i Qatar. Avkylande hjälmar krävs för att klara av arbetet och många rapporteras trots detta ha dött av hettan.

På den indiska subkontintenten kommer varmare temperaturer i kombination med ett fuktigt klimat att likaledes innebära omänskliga förhållanden, vilka riskerar att leda till ökad dödlighet av hetta även för annars friska personer.

Under sommaren rapporterades också om att ett isberg stort som två Gotland ryckt sig loss från Antarktis. Smältande isberg riskerar att leda till kraftigt höjda vattennivåer, med förödande konsekvenser för lågländer. I Sibirien tinar permafrosten, vilket leder till att hela landmassan är på väg att sjunka. Förändringar i klimatet som gör platser obeboeliga, levnadsvillkoren katastrofala och möjligheterna till ett försörjningsdugligt jordbruk försumbara kommer att leda till ökade migrationsströmmar. En rapport från Cornell University som släpptes i juni i år menar att år 2100 kan de människor som flyr undan höjda vattennivåer att uppgå till 2 miljarder. Lägg därtill de som kommer att fly dödlig hetta. Redan idag flyr människor undan klimatförändringar och krig och konflikter är inte sällan relaterade till klimatförändringar, försörjningssvårigheter, vattenbrist och ökade livsmedelspriser, som i fallet Syrien, även om forskning också visar att för att förklara krig behöver också andra samhälleliga och politiska orsaker analyseras.

De apokalyptiska rapporterna rycker allt närmare, samtidigt som klimatförändringsförnekarna vinner större politiskt utrymme. Mest uppseendeväckande är förstås Trumps avfärdande av Paris-protokollet.  Orosmolnen hopar sig denna sommar och kanske är det för sent att genomföra avgörande förändringar. Svenska Dagbladet sammanfattade senast idag den 11 augusti ett antal tendenser och allvaret i dem. Samtidigt har människan hittills genom såväl politiska beslut som teknologiska landvinningar lyckats åstadkomma förändringar till det positiva; välstånd har skapats, slaveriet avskaffats (även om det återuppstått); Berlinmuren har fallit; fred har skipats; fattigdomens villkor förändrats; läskunnigheten ökats osv. Människans historia är som en pendel mellan framsteg och baksteg; mellan progression och reaktion. Om hoppet till förändring handlar en av höstens mest angelägna läsprojekt för egen del; Sverker Sörlins ’’Antropocen: en essä om människans tidsålder’’. Hoppet står att finna i en ökad medvetenhet om vad människan är i stånd att genomföra i form av dystopiska framtidsutsikter och därmed en ökad rörelse mot en annan livsstil och förändrade konsumtionsmönster. Och hoppet är bekant det sista som överger människan.