Helena Lindholm: Globalt

Jag minns första gången jag besökte Jerusalem. Det är nästan 30 år sedan och inträffade på nyåret 1989-1990. Jag representerade Svenska freds och skiljedomsföreningen under en stor fredsmanifestation som inkluderade palestinska, israeliska och europeiska organisationer. Temat var ‘‘Två folk, två stater.’’ Jag minns känslan när jag första gången såg de mäktiga murarna runt Gamla sta’n. Historiens ständiga närvaro. Hur den vita stenen färgades aprikos och guld under soluppgång och solnedgång. Jag minns känslan när alla dessa människor höll händer runt den gamla stadens murar. Jag minns marschen med kvinnoorganisationerna och hur de israeliska soldaterna och poliserna hela tiden provocerade manifestationerna. Jag minns hur vi sprang och hur det sved i ögonen av tårgas; jag minns vattenkanonerna och att jag skrev en protestnot som lämnades över till den svenska generalkonsuln efter det att en italiensk kvinna förlorat ett öga av glassplitter som krossats av vattenkanoner. Jag minns hur jag

I skuggan av akuta katastrofer som Syrien och Jemen, fortgår alltjämt en av den moderna historiens mest segdragna och långvariga konflikter; Palestinakonflikten, en konflikt som präglat inte bara regionen utan varit signifikant för världspolitiken och internationell säkerhet i decennier. Just i år 2017, finns det särskilt många anledningar att fundera över de historiska dragen. Det är 100 år sedan Balfour-deklarationen undertecknades, den deklaration där den brittiska utrikesministern lovade att stödja ett judiskt nationalhem i Palestina. Detta ses av många som själva startskottet för konflikten om territoriet Palestina. Det är också 50 år sedan ockupationen av Västbanken och Gaza inleddes. Ett antal försök att söka lösa eller hantera konflikten har gjorts under åren, men 2017 förefaller vi befinna oss längre bort från en lösning än någonsin. Tvåstatslösningen som varit den internationellt accepterade målsättningen har börjat ifrågasättas. Kommer vi någonsin att se en lösning? Eller v

Almedalen handlar till stor del om dialog; om att dela erfarenheter, kunskaper och åsikter. Dagen åskådliggjorde detta på skilda sätt. Jag spenderade dagen med seminarier som på ett eller annat sätt anknöt till Mellanöstern. Bla en panel anordnat av Centrum för Mellanösternstudier  vid Lunds universitet på temat  Utvecklingen i Mellanöstern  som diskuterade regionens pågående och aktuella krishärdar samt vad som eventuellt kan leda till nya oroligheter och instabiliteter. Paneldeltagarna (Björn Brenner, forskare vid Försvarshögskolan; Bitte Hammargren, journalist, programansvarig för Mellanöstern och Nordafrika vid Utrikespolitiska institutet samt Leif Stenberg, professor i islamiska studier vid Lunds universitet och för närvarande föreståndare för the Institute for the Study of Muslim Civilsations vid Aga Khan University, London) pekade alla på vikten av utbildning och högre utbildningsinsatser för Mellanösterns unga befolkning. Värt att notera är att den arabiska våren och rörelsern

Årets tema i Almedalen är utan tvivel frågor som anknyter till neo-nationalistiska strömningar, till populism och till auktoritär anti-intellektualism. Jag tillbringar eftermiddagen på de seminarier som Sveriges Universitets- och Högskoleförbund (SUHF) anordnar. Först rör det frågan om populism och såkallad faktaresistens och vilka uppgifter vetenskapssamhället, journalistiken respektive politiken har för att bemöta och hantera ett samhälleligt klimat som i ökad utsträckning karakteriseras av anti-intellektualism (http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/45781?redir=%23eidx_2). Mycket klokt sades om allas vår uppgift att bidra till förklaringar, förståelse, fakta-acceptans samt svårigheterna med att nå ut med budskap om att världen och samhället är komplicerade strukturer; att vetenskap kan komma fram till motsägelsefulla resultat beroende på valda utgångspunkter, metodologiska förhållningssätt och insamlade data. Samtidigt blir diskussionens slutsats på något sätt att allt mås

Under Almedalsveckan förra året provade jag på att blogga för Göteborgs universitets räkning. Det var över förväntan roligt; jag har länge saknat en form för att skriva som är något längre än Facebook-inlägg och något kortare än debattartiklar (som därtill oftast refuseras). När jag nu nystartar i en ny och friare roll och position tänkte jag försöka starta och upprätthålla en egen blogg. Den heter kort och gott Globalt och är tänkt att handla om ämnen som ligger inom ramen för mina forskningsintressen; krig, konflikter och säkerhet; global utveckling; migration och flyktingströmmar, men också om högre utbildning och forskning. Den kommer också att knyta an till andra uppdrag jag har. Den kommer att vara reflekterande och personligt hållen, reflekterande men baserad på kunskap och analys. Vi får se hur det går. Detta ska ses som ett första litet test och en första innehållsdeklaration. Följ gärna med!